Gott nytt år!

Youtube, glutenfri vegansk fryspizza, Lambrusco och tortillachips med hemmagjord dippa. Så kan mitt ”nyårsfirande” beskrivas. Dessutom pallrade jag mig ut innan tolvslaget och dokumenterade de ökända festligheterna på Möllevången, där jag även bor. Se själva!

Hoppas ni alla får ett förträffligt 2017! (Hoppas kan man ju i och för sig göra i kyrkan så jag rekommenderar att vi alla istället tar ansvar för våra handlingar och sätter igång med självförbättrandet.)

Uppdatering: Nyheter Idag har publicerat min video med tillhörande artikel både på sin hemsida och via Facebook där den får stor spridning. Dessutom har Ruptly och Russia Today lagt upp den, dock utan cred till filmskaparen som vanligt. Det är kul att se att min video uppskattas men det är trist att folk är så generaliserande i kommentarsfälten.

Uppdatering 2: Nu har min video också blivit viral i Sverige och trendar på Youtube, vad roligt! Min egna uppladdning som Sydsvenskan länkade till är i skrivande stund också uppe i 16.000 visningar.

Uppdatering 3: Det blev ett jäkla ståhej. Sydsvenskan, Aftonbladet, SVT, Expressen och TV4 gjorde artiklar om händelsen. Aftonbladet intervjuade mig med min sletna cigarettröst och TV4 lät mig vara med på deras nyhetsprogram där det diskuterades om fyrverkerier ska göras olagliga eller inte.

Uppdatering 4: Nu har även Infowars av alla ställen publicerat min film vilket lett till den kanske mest invandringskritiska artikeln hittills. Jag är något chockad över vad min simpla dokumentation blivit för diverse politiska krafter i deras propaganda och kommer med anledning av medias bristfälliga rapportering kring mina intentioner skriva en artikel om detta så snart som möjligt. Videon är förresten i skrivande stund etta på svenska Youtubes trendlista med över tvåhundratusen visningar.

Uppdatering 5: Jag har nu gjort några intervjuer till och Sveriges Radio blev en av dem. The Local har också gjort en intervju, den finska tidningen Iltalehti och den danska Berlingske likaså. Malmö24 har också gjort hela tre artiklar i samband med händelsen. En sedvanlig med videon i fokus, en med antirasistisk klang där de fokuserat på min oro över de hatfulla kommentarerna samt en hel krönika som även den fokuserar på antirasism. Slutligen har även Dagens Nyheter också intervjuat mig och publicerat min film.

Uppdatering 6: Detta blir sista uppdateringen då visningarna närmar sig en halv miljon där jag tror det kommer stanna. Klippet har nu också sänts på SVT vilket innebär att mer eller mindre alla större kanaler i Sverige nu visat mina bilder. Jag får med andra ord gratulera mig själv för ett lyckat resultat! 🙂 För att svara på all uppståndelse och fördomar både mot mig och de involverade i klippet har jag även knåpat ihop en text, läs gärna den för att förstå mer vem jag är och vad jag vill.

Uppdatering 7: OK, jag kör väl en till. Nu har det visat sig att Polisen använder sig av min film för att identifiera och förhöra människor som begått brott under nyårsnatten. Det kunde jag aldrig tro!

Ingen vidare bloggare

I snitt två inlägg per månad har det hittills blivit sedan jag öppnade min lilla privata skrivhörna här på Kolibrikon. Skitsamma! Ett inlägg per år hade varit tillräckligt ofta för att jag skulle ha kvar sidan. Poängen är trots allt att få ut tankarna så att mina familjemedlemmar och vänner (samt någon enstaka stalker) får ett hum om vad som försiggår innanför mitt skallben.

Denna gången blir det kortfilm!

När jag gick en ettårig filmutbildning på Glokala Folkhögskolan här i Malmö med start höstterminen 2015 blev resultatet mest en massa trams. Däremot lärde jag mig en hel del om filmredigering och rent praktiskt hur man använder video- och ljudupptagningsutrustning. Filmlinjen på Glokala avslutas alltid med att eleverna får två månader på sig att göra ett eget projekt, vilket i princip blev det enda jag kände mig riktigt nöjd med.

Jag växte upp i en skog och kände efter en sisådär 7-8 år som ung man i Malmö att det var dags att göra något som rör mina rötter. Tyvärr brast inspirationen rätt omgående och jag blev tvungen att improvisera, så jag tog en kamera, mikrofon och ljudinspelare med mig och körde med min gamla Toyota Corolla upp mot mina hemtrakter. Tanken var att jag skulle filma fina och mindre fina platser både på landet och i stan för att på något kontrastrikt sätt ställa dem mot varandra och minsann bevisa för tittaren att båda platser har något vackert att bjuda på. Inte bara dekadens, alltså.

Fördomsfull som få tänkte jag naivt att alla andra säkert också är det och ville visa, kanske till och med intervjua, några typiska stadsbor kontra lantisar för att motbevisa dessa fördomar. Det gick åt helvete och min asociala sida tog barskt över. Jag begav mig istället till Hovmansbygd, en liten skogshåla i västra Blekinge, där jag tänkte mig filma några schyssta träd. Väl på plats stötte jag på en liten röd stuga mitt ute i ingenstans som jag direkt kände att jag ville föreviga. När jag snurrat omkring en stund och riggat upp min kamera öppnades plötsligt dörren till stugan. Ut kom en gammal gumma som ställde sig och stirrade på mig.

Jag var tvungen att bryta denna pinsamma situation genom att hälsa och fråga efter vägbeskrivningar. Anita, som hon hette, hade ingen aning om vart jag skulle hän. Då slog det mig att denna gumma var precis vad jag letade efter! Min asociala sida tog sig en bensträckare och försvann, varefter jag naivt frågade om jag fick lov att intervjua henne till mitt skolarbete. Till min förvåning spred sig ett leende över hennes ansikte. Hon tackade ja och bjöd in mig till sin lilla stuga. Där inne slog vi oss ner vid köksbordet med en varsin kopp kaffe och snackade skit i ungefär två timmar.

Resultatet blev denna kortfilm som jag ursprungligen hade tänkt döpa till Lantis. Istället fick det bli ett för mig dittills okänt adjektiv som Anita under vår konversation använde sig av för att beskriva sig själv – Lantlotta.

Begriper du inte blekingska? Ta det lugnt. Det finns undertexter.

– Jash Doweyko-Jurkowski

PS: Även om Anitas monolog är ganska episk så kunde min något neurotiska sida inte nöja sig med endast en version av filmen. Därför gjorde jag även en version utan monolog där man istället får lyssna på Moder Jords stundtals vackra stämma.

Droginformation.nu

Droginformation är en organisation som kort och koncist kämpar för ett drogfritt samhälle. Jag fick deras nyhetsbrev igår och blev kränkt, som vanligt. Se mitt svar nedan!

Observera att jag inte attackerar denna fadern på något sätt. Kritiken är riktad mot Droginformation.nu och deras bristfälliga, verklighetsfrånvända och stigmatiserande propaganda som ironiskt nog leder till utanförskap och eventuellt just suicidala tankar hos svenska brukare.

Uppdatering: En vecka senare har jag fortfarande inte fått något svar. Jag förväntar mig inte heller att få något, tyvärr.