Pseudo-journalister

Jag har länge drömt om att anordna debatter mellan höger- och vänsterextremister. Ofta har de liknande åsikter i vissa frågor, ofta har de även samma gemensamma fiender. Ofta är de intellektuella och pålästa med intressanta historier att berätta. Trots detta avskyr de varandra och skulle aldrig få för sig att ha en civiliserad diskussion. Båda sidor har kallat mig för det ena och det andra, helt enkelt för att jag lyssnat, pratat och försökt föra samman för problemlösning och dialog.

Jag må vara naiv men jag tror verkligen på detta. Tyvärr leder min naivitet ofta till att jag blint litar på människor och är därför ganska lättlurad.

Jag blev i mitten på januari uppringd av en amerikansk ”medborgarjournalist” vid namn Jack Posobiec som sa att han fått i uppdrag att flyga till Sverige för att ”presentera hur verkligheten ser ut” och ville därför prata med mig om Malmö, det svenska medieklimatet och min filmsnutt från tolvslaget 2016. Jag kollade snabbt upp lite information om honom och kunde egentligen bara konstatera att han är en Trump-supporter. Detta är inget som automatiskt hindrar mig från att ha en dialog, till skillnad från hur många andra hade agerat. Det hela slutade med en ”dokumentär” som i princip bara går ut på att svartmåla invandring, islam, svensk media och Sveriges regering.

Ännu ett nybörjarmisstag från min sida. Men sanningen kommer alltid segra, som man säger.

En ironisk fotnot är att Jack Posobiec och hans arbetsgivare, miljonären Mike Cernovich, sympatiserar med Alt-right-rörelsen (även om de själva ses som Alt-lite) som bland annat klagar på att män blivit ”cucks”, alltså feminiserade fjantar som inte står upp för sig, men tvingas ljuga för att få till intervjuer. Hur ”manligt” är det att inte stå för sina åsikter och behöva ljuga? Jag kommer aldrig glömma hur min partner efter intervjun uttryckte en entusiasm över jänkarnas ”genuinitet” och att det kändes som att sitta och prata med riktigt goda vänner.

Första versionen av filmen innehöll pinsamt nog bilder från Litauen vilket gjorde att den togs ner och publicerades igen. Jag blev aldrig meddelad om att filmen var klar, varken första eller andra gången, vilket självklart var lite märkligt. När jag väl i efterhand letade reda på den blev jag chockad. Titeln, sättet den är klippt på, och framför allt att jag är med i den. Det fick mig att börja leta efter de andra medverkande i filmen och efter många om och men lyckades jag få kontakt med de andra. Det visade sig att i princip alla blivit lurade och manipulerade till att medverka.

Förutom mig så har de även utnyttjat en docent i sociologi från Lund som tidigare har medverkat i en annan svenskproducerad dokumentär. Denna dokumentär tog Mike Cernovich’s team bilder ifrån och använde sig av. De fick tillstånd av skaparna att använda delar av materialet, men efter kontakt med dessa har jag också fått bekräftat att de inte hade en aning om att bilderna skulle användas i detta fula sammanhang. Först lurades alltså skaparna av denna svenska dokumentär, därefter togs därifrån bilder på en intervju med sociolog-docenten, som själv inte hade någon aning om att detta hänt. När han av mig sedan fick reda på detta tyckte han att det var mycket obehagligt och liknade det vid ”karaktärsmord”.

Jack Posobiec kontaktade även en brasiliansk kvinnlig psykolog som är bosatt i Malmö med förfrågan om att få göra en intervju. Denna intervju skulle handla om en flera år gammal vårdnadstvist mellan henne och hennes ex-man. De träffades och hade inne på köpcentret Emporia en två timmar lång intervju som var så känslosam att hon till slut började gråta. Det var enbart dessa bilder som senare användes i deras främlingsfientliga dokumentär. I dessa bilder uttrycker kvinnan sitt missnöje över hur svenska utrikesdepartementet och regeringen behandlat henne. Deras intervju hade alltså ingenting med varken titeln eller innehållet på deras dokumentär att göra.

Jag blir genuint äcklad av att tänka på hur de lurat och manipulerat oss. I synnerhet den fina och sympatiska kvinnan som jag haft nöjet att träffa, men också hur de använt den trevliga och intelligenta docenten, som jag pratat med i några timmar, i detta vidriga kontext. Även de svenska dokumentärskaparna har likt mig uttryckt en naivitet och avsaknad av misstro mot främlingar, vilket ledde till att de, utan någon djupare research om varken Mike Cernovich eller Jack Posobiec, gladeligen delade med sig av sitt material. Vi har alla blivit utnyttjade och förda bakom ljuset, samtidigt som Sverige (och Malmö) målas upp som ”våldtäkts-huvudstaden i västvärlden” åt deras propagandamaskin. Detta utan att de ens pratat med någon om det.

Jag har i regel inga problem med att tala med meningsmotståndare eftersom jag verkligen tror på dialog, men detta lögnaktiga beteende är inget annat än en skam – både i journalismens och politikens namn.

En avslutande ironisk fotnot får bli att dokumentärens beskrivning avslutas med frasen ”Find out what the fake news won’t tell you”. Mike Cernovich, Jack Posobiec och Scooter Downey… Ni kan dra åt helvete. (Men jag får väl ta och förlåta er, i enlighet med min livsfilosofi, och istället ge er rådet att föra en seriös och respektabel journalistik om ni verkligen vill förändra samhället till det bättre och inte bara skapa motsättningar mellan människor.)

– Jash Doweyko-Jurkowski

PS: Självklart kontaktade jag efter min research Mike Cernovich, förklarade läget, och bad om att han skulle ta bort dokumentären från nätet. Trots att jag delade med mig av våra historier och hur vi blivit lurade var han ej intresserad av detta. Alla kan begå misstag och förtjänar en extra chans, men den är nu förbrukad. Jag har därför gått ut i både svensk och amerikansk media om detta.

PS 2: Svensk public service-media vill inte publicera vår historia. Bland annat på grund av att de tycker att jag baktalar svensk media i filmklippet, vilket är fullständigt skitsnack. Jag säger bara att Sydsvenskan från början visade fina bilder från nyårsfirandet på Möllevången, filmat från ett säkert avstånd som inte skildrade verkligheten. SVT och TT tycker uppenbarligen inte att det är en nyhet när tre skåningar blivit manipulerade till att medverka i amerikansk högerextrem propaganda. Det känns ju tryggt att den statliga median inte är på vår sida… Ni kan inte klaga på att alternativmedia växer och att ert rykte blir sämre om ni beter er på detta sättet. Som man bäddar får man ligga, SVT.

PS 3: Givetvis ska man få kritisera islam, svensk migrationspolitik och den liberala demokratin, men det ska inte ske genom att man ljuger till sig intervjuer och presenterar falsk data. Det förstår väl vem som helst.