Cannabis är inte ofarligt

Jag stöter ofta ihop med svenska legaliseringsförespråkare som får det att låta som att cannabis är ofarligt. Det stämmer inte. Jag tror att en av de största farorna med cannabis är något som i vanliga fall presenteras som en positiv effekt – nämligen att du inte får en ”bakfylla” dagen efter som med alkohol och andra tunga droger. Det kan förvisso vara en solklar fördel men det finns en annan sida av myntet.

Avsaknaden av en straffande bakfylla gör att människor tenderar att inte ta plantans rus och bieffekter på lika stort allvar som t ex med alkohol. Detta ökar risken för missbruk då cannabisanvändaren därför gärna röker varje dag – man vaknar ju upp morgonen därpå och kan gå till jobbet eller skolan som vanligt. Det gör ofta att vad brukarna definierar som missbruk ofta bagatelliseras men sanningen är att detta vardagliga missbruk tyvärr ofta leder till stora problem.

Cannabis är enligt flera omfattande studier inte fysiskt beroendeframkallande. Att det är psykiskt beroendeframkallande är däremot en helt annan femma. Jag har själv träffat många människor som ”rökt bort” sin personlighet, sina vänskaps- och familjerelationer, sina passioner eller i flera fall sin mentala hälsa. Men låt oss vara ärliga – att vara beroende av datorspel, sociala medier eller socker är minst lika farligt och leder ofta till samma konsekvenser. Den gemensamma nämnaren och grundproblemet är att människor mår dåligt, inte vilka flyktmetoder de väljer.

Den andra och troligtvis största anledningen till att cannabis är farligt är att Sverige för ett aggressivt krig mot droger – både socialt och juridiskt – vilket leder bl a till skamkänslor, paranoida tankar och utanförskap. Jag är övertygad om att vi med hjälp av en statligt reglerad legalisering i kombination med en saklig och ärlig drogundervisning i skolan kan minska de negativa psykiska och sociala effekterna som plantan idag för med sig.

Glöm förresten inte att cannabis är världens mest harmlösa rusmedel och medicin vad beträffar fysiska biverkningar.

– Jash Doweyko-Jurkowski